Al contrario

Vart tog vårt sista hopp vägen?
Vi som trodde på att 2 är fler än 1
inte bara i matteboken
utan också i verkligheten!
Men tji vad vi bedrog oss
när också Mona ville följa Jan.
Nu blir det betyg i 7:an eller i 6:an.

Det är mycket som behöver moderniseras i skolan
men medicinen betyg är att ta steget tillbaka till
det var “bättre förr” på Björklunds barndom.
Sorgligt!
Det är inte den skolan vi behöver.
Det är inte betyg som utvecklar kreativa tänkande barn
som kan samarbeta och utvecklas i team.

Det är trist att bli överkörd
speciellt som vi vet bättre,
vet vad som behövs.

Är det inte också dags att tala klartext om Arbetslinjen!
Den är inte för att skapa arbeten
utan för att minska skatten.
“Varför ska vi betala skatt för att några inte vill arbeta?” sa Borg
när han presenterade arbetslinjen.
Lata skall tvingas arbeta och inte försörjas av skattepengar
varesig dom är sjukskrivna eller ej.
Samma tvång använder Björklund, för att få alla lata
i skolan att bli flitiga, men med hjälp av mer betyg.
Samma moral;
andra är lata och dom skall tvingas att bli flitiga.
Almedalen borde ha bokat Pink Floyd så att dom hade kunnat spelat
“Another Brick in the Wall” för alla politiker,
och vi skulle ha behövt din och Miljöpartiets betygspolitik
Rossana.

“Framtidens lärande 2010″
Framtiden har närmat sig men bilden är ifrån i fjol.
Jag har tagit del av den genom konferenswebben.
Det går att delta utan att närvara.
Det verkade inte vara så mycket framtid som visades upp
mer nutid hur man använder olika digitala prylar
undantag Troed Trodessons råd till föräldrar:
“-Titta på skolgården och se
vad det är som styr den skolans struktur.
Är det tomt där, förutom under rasterna,
ska ni välja en annan skola”
Hur kommer vi vidare?
Finns det fler exempel än YBC?
Det skulle ha varit roligt med ett besök där!
Kanske fanns det fler?

Här finns det inte.
Omvärldsbevakningen omfattar nog mest lokaltidningen
och där finns det inte så ofta artiklar i ämnet.
Jag kanske borde ha föreläst om mina erfarenheter
av “Learning Autonomy” på konferensen?
Det var ändå det som prof Stephan Hepell efterlyste i fjol,
även om den strukturen var framtiden i dåtiden.

Jag håller på att läsa Sara Stridsbergs “Darling river”
Den är inte heller så uppmuntrande.

Om någon undrar så analysera
skolans olika uppgifter.

Tillsyn och uppfostran
Sköter skolan ganska bra.
En del lärare har missuppfattat att skolan
inte skulle handla om det.
Folkskolan blev lösningen när
barnarbete förbjöds i kolgruvorna
i UK.
Socialisering till samhällets normer
är en lika gammal uppgift även om
vördnad för konungen och Gud numer
inte kvarstår.

Sortering
Vilka har “läshuvud” och vilka har det inte.
Uppgift sedan 50-talet för att förse industrins
behov av arbetskraft.
Fungerar inte så bra just nu
när samhället behöver fler högutbildade
och skolan är kvar i sorteringskulturen.

Utbildning
Många tror att det är skolans enda uppgift.
Fungerar inte så bra måste man säga när
IV-programmet är det största programmet.
Beror mest  på att organisationen inte stöder möjligheterna
till individualisering utan stöder det kollektiva mötet.
I en ny rapport pekar lärare på svårigheter att
kunna individualisera trots att de ser behovet av det.

Resultat
Av våra elever i år 9 i matte beräknas 1/3
inte klara godkänt trots små undervisningsgrupper
och att lärarna deltar i en matematiksatsning.

Dags för en annan form för utbildningen kanske?
Förstår ni varför jag tjatar?
Dags att göra utbildningens kvalitet det viktiga
och inte bara låta ekonomin styra.

Det är väl tryggt att införa lärarlegitimation,
då blir det som förr, som när Jan gick i skolan,
när alla lärare var adjunkter och hade status.
Det blir väl bra! Det var bättre förr.
Men om utbildningen skall vara för framtiden så
är det inte tidiga betyg och leg. lärare som krävs.
Då är det fel!
Då är det skolans organisation som behöver ändras
så att den tillåter en individuell utbildning,
så att det möjliggör andra arbetsformer
istället för det kollektiva mötet.
Barn är individuella och utvecklas i olika takt.
Alla behövs! Skolan är ingen idrottstävling!
Det är inte som förr när skolan skulle sortera ut
dom som hade läshuvud och dom som skulle
förse företagen med arbetskraft.
Det är inte ens som i ishockeyn där bara de som
är födda i det första kvartalet får plats.
Man kan duga lika bra även om man är född i november
trots att organiseringen aldrig upptäcker det.

Idag krävs att kunna arbeta i team, att vara kreativ
och kunna vara problemorienterad och att tänka.
Börja träna på det i skolan.
Det är fler Anna Karlsson vi behöver!
Jag läste om henne på den multitaskande Skolväskans blogg. 
Jag vet inte om hon har en adjunktsexamen.
http://skolvaskan.skolbloggen.se/2010/04/04/boktryckarkonsten/

I “Sommartid” låter J.M. Coetzee sina kvinnor beskriva honom
och genom deras berättelser växer bilden fram av en tafatt
älskare och en udda, efterhängsen och socialt handikappad person.

Sven Wollter och Iwar Wiklander.
Göteborgs stadsteater 2009.
Utsålt!
Fantastiskt föreställning!
På SR:s webb kanal 1.
 http://www.sr.se/sida/gruppsida.aspx?pro…

Det har ändrats, tack vare tekniken, för oss som inte fick några biljetter.
Skynda på! Det är begränsad tid kvar att lyssna via webben,

Och vi då?
I skolan.
Står vi också och väntar på att Godot skall komma?
I morgon? eller nästa dag?

Nya numret av Datorn i utbildningen har i alla fall kommit!
“Tekniken effektivt hjälpmedel – pedagogiken gör skillnaden”
har rubriken på Lovisa Feist spaning från BETT fått.
Läs den! sidan 24 i tidningen eller på DiU:s webb,
Den gladde mig.
Hon är elev på YBC i Nacka och pekar på en av
faktorerna som behöver ändras. Pedagogiken!
Den andra är ju vår organisering
av utbildning som ju Heppell redan pekat på.
En organisation från
1800-talet är ju per definition inte up to date.
Vi måste tänka bort skola,
och tänka utbildning istället.

Peters tio punkter gör det inte.
Han är kvar i att bara skrapa på finishen av den bestående
och verkar tro att det räcker.
Vi som ändå ville förändra samhället när vi var unga.

Vi får nog vänta!
Vänta på att Lovisa
avlöser Björklund.

Jag hörde på SR:s Ekosändning i dag (måndag 18 januari 2010)
“Svenska folket vill att de som går i skolan  ska få betyg
tidigare än i dag.  Sex av tio tycker att eleverna ska få betyg
redan på låg- eller mellanstadiet:” 
En undersökning som tidningen Riksdag & departement har låtit Sifo göra. Bara en procent är emot betyg i grundskolan.
I höst ska Riksdagen förmodligen bestämma hur det ska bli.

Vilka konsekvenser får det?
Ska vi återinföra Realskolan? Ska skolan bara vara för
vissa barn och dom andra får hålla trapporna
rena från fekalier?
Hur påverkas vårt arbete av att arbeta mot betyg?
Hur påverkas barns möjlighet att utvecklas individuellt?
Att få den tid dom behöver?
Hur påverkas möjligheter till kreativitet?

Vilken nytta får vi av våra 1:1-satsningar?

Det är inte nutidens behov, det är inte framtidens behov,
det är bara behovet av kontroll, ordning, uppförande och förvaring,
ett eko från dåtiden. Sorgligt!

Vi behöver få kreativa elever som kan arbeta problemorienterat i team.
Vi måste ta tillvara varje elevs kompetens,
vilket inte minst märks när vi alltmer
lämnar industrisamhället och går in i tjänstesamhället.
Vi har inte råd att sortera ut en fjärdedel.

Vi måste marknadsföra en alternativ vision av skolans uppdrag än
Björklunds, annars reduceras vårt uppdrag till att uppfostra våra
elever i ordning och uppförande och att sortera dom,
och vårt yrke blir därefter.
Det är inte det vi behöver, det finns andra visioner,
både av skolminister Jim Knight i UK
och formulerad av elever i Nacka.
(Läs tidigare inlägg)

Jag ser fram mot ett inslag om barn lär sig bättre med egna datorer på Studio1 på P1 idag.
Kanske dom också ändrat lite på pedagogiken?
Annars blir jag besviken.

Forza!

Hon räckte fram sin hand,
och jag undrade
om hon skulle tacka mig för allt jag gjort?
När jag ändrade skolans struktur från ämnesklassrum
till hemvister för eleverna och arbetslag för lärarna.
När skåphallen fick bli cafeteria
och mötesplats när skåpen försvann.
När skolan lämnade  realskolan 
till en tryggare och trivsammare miljö.
När jag arbetade som rektor.
När jag organiserade vår ITiS-utbildning och handledde våra arbetslag 
mot IT-kompetens och gav pedagogisk IT-utbildning
och tillsammans utvecklade Rexnet och upphandlade
elevregistersystem och frånvarosystem och
som genom mitt deltagande gjorde att skolverksamheten har
haft 40% rabatt på våra IT-system för skolan i 10 års tid.
När jag arbetade som IT-samordnare.

Men hennes hand var slapp
och varför hon sträckte fram den
förstår jag inte?

Jag känner mig så trött.
Det är inte bara Björklund och förslagen till de nya läroplanerna som gör mig trött. Det är inte bara hans människosyn att vi är lata, fuskare, smitare och myglare alla elever, arbetslösa och sjukskrivna, som gör mig trött.
Vi dom präktiga och ni dom lata.
Jag möter det också bland de lärare jag vistas med. Eleverna som anklagas för att  de inte ids läsa en text längre än tre meningar och därför inte klarar matteuppgifterna. Trött på att det skylls på andra och aldrig reflekteras över sina egna insatser.

Jag blir också trött på prylnissarna som tror att bara vi ger alla elever och lärare var sin dator så blir allt bra, eller byter till Share-point och gör vågen.
Jag är också trött på att allt vi kan lyfta fram är några få eldsjälar, Peter, år efter år, i förändringen av skolan.
Hur är det med analysen?
Det är organisationen vi måste lyfta fram och debattera!
Det är inte framtiden.
Det är vår tid.
Den tid vi lever i,
i tjänstesamhällets tid.
Där IT är självklart!
Självklart utom i skolan!
Det är dags att lämna industrisamhällets organisation.
Ta bort hindret! Det är inte dags att vänta!
I pjäsen “Lärare för livet” på Stockholms stadsteater finns en replik:
“I skolan skall man lära sig vad man kan och vad man inte kan”.
Det är skolans uppdrag! Har vi inte kommit längre?

Jag blir också trött på den lilla kommun där jag bor och arbetat i 25 år.
Där det viktiga frågan är “vem är du?” inte “vad kan du?”
I vår kommun skall vi börja med PIM.
Men utan mig
Jag är den enda som har en IT-pedagogisk utbildning, 10 års erfarenhet med bland annat ITiS-utbildning i vår kommun och 5 års arrangerande av SVIT-konferenser där vi lyft fram föredömen varje år.
På Sjöfartsverket fanns en man som kritiserade verket för oegentligheter och korruption varvid han blev omplacerad till att vara fyrvaktare på en öde ö.

Min nya personalansvarig eller chef som han kallar sig
betecknar mig som “obstinat”.
Vad är det för demokratiska värderingar han förmedlar?
Att jag inte lyder blint hans påfund?
För mig är det en fascistisk människosyn
och ändå kallar han sig kristen
men det är kanske samma sak.
För mig är han en som parasiterar på allt jag gjort.

Man skall lära sig vad man kan och inte kan.
Jag håller på att läsa Steve Sem-Sandbergs “De fattiga i Lódz”.
Jag känner igen mig i gettot, i förtryckets mentalitet,
hos ledningsgruppen.

Jag har jobbat lite närmare några lärare och elever på senare tid.
Visat på fördelen med att spara i en gemensam mapp för att kunna följa processen. Lärarna gillar det, enkelt, om man jmfr med att e-posta, eleverna spar direkt i sin mapp hos läraren, mappen har skriv- och läsrättigheter.
Eleverna får respons i sitt delade dokument av läraren och fortsätter sedan att skriva i samma dokument. Självklart åtkomst via nätet, hemma, i skolan, i världen sedan 10 år.
Bra tycker alla partner.
Enkelt när stödet finns från lärplattformen att administrera upp utdelade mappar och sätta rättigheter.
Hur automatiseras det  med Google-docs?
Blir det manuellt? Gör man vågen då?
Men..
Problem finns.
Processen?
Alla tre klasser i år 8 skrev om linskäktens historia i början på hösten,
ingen problemformulering, inga frågeställningar, bara beskriva.
Nu skriver alla om Samerna. Samma sak igen, färdiga frågor upp och färdiga frågor ner att besvara och beskriva. Var är elevernas process då?
Var finns elevernas reflektion? Var finns generaliseringarna?
Eleverna skulle ha kunnat ställt sig egna frågor om minoriteter, om demokrati, några hade kunnat jobbat med samer, andra med romer och några tredje om tjejer.
Har inget hänt?
Vilket slöseri med ungdomarnas tid?
Behövs en sådan skola?
Vi måste börja i skolans inre arbete, i synen på hur lärande går till
och ta det på allvar.
Sluta förvara.
Det står lite om liknande i senaste DiU nr 7,
inte med hjälp av rexnet utan om bristen av att att använda IT-stöd
i skolan i högre åldrar.
Det är inte verktygen och prylarna som ger någon förändring, 
Mats Ö, Joachim och Jonas.

I ren desperation har jag sökt jobb i Vellinge!
Jag är inte så säker att jag skulle märka någon
skillnad mot min nuvarande kommun.

Var finns den?
Den moderna skolan
med moderna verktyg
med en modern organisation
för vår tid?
För individuell kunskapsutveckling,
där eleverna arbetar i team
med sina projekt
problemorienterat
där man lär sig språk genom att tala och lyssna
på andra elever i andra länder med hjälp av Skype
där klassrummen inte längre finns
och klassen.

I Ystad?, i Trollhättan?, i Nacka YBC?, i Lund?,
i Uddevalla?, i Sandviken?, i BSF-projekten i UK?

Det är inte för sent!
Att utveckla varje elevs kompetens
i dess egen takt, att ta skolan på allvar,
inte bara sortera, förvara och slösa.

Skriv om det Carina och Peter!
Ungdomarna i Nacka har redan gjort det!